Grannen kom hem med en ny husvagn igår. Trots att jag flera gånger under sommaren har konstaterat att vår, gamla husvagn är perfekt för oss. Inte för ny för att tappa för mycket i värde och inte för ny för att man ska behöva vara jätterädd om den när ungarna busar runt som mest. Går något sönder så går det oftast att fixa med ganska så enkla medel. Trots alla dessa fördelar så kan jag inte undvika att känna en litet sug av att byta husvagn och ett liten uns av avund för att inte vi har lika nya och fina grejer. Varför är det så? Varför kan man inte unna sina nästa att ha nya fina grejer utan att man själv också vill ha? Undrar just hur vanligt detta är Jag tror jag är långt ifrån ensam.
När det gäller bilar så brukar jag känna tvärt om. När jag ser människor i nya bilar så brukar jag tänka på sämre affär går knappt att göra och jag brukar småle för mig själv när jag tänker på hur mycket pengar det kostar att bara starta den nya BMWn eller Audin och köra den korta vägen till dagis och lämna barnen.
I vilket fall som helst så blir det inte någon ny vagn för oss, som sagt så är den gamla perfekt på flera sätt men det stör mig att jag känner så här. Jag har ingen aning om hur de har det ekonomiskt. Kanske sitter de med flera miljoner på bankkontot som bara väntar på att användas. Det enda jag vet är vad som är rätt för oss och det är att följa vår plan för 2010 vilken inte innefattar någon ny husvagn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar